Dan före dan

Men nu äre nära! Imorrn börjar jag jobba efter drygt ett år hemma. Lillpalten blir hemma med pappa några månader till. Samtidigt som jag längtar är det lite gruvsamt. En bitterljuv känsla.

Hej då mammaledighet, hej vardag!

Sommaren lider mot sitt slut...

Snart har åtta veckor gått, vilket innebär att nästa vecka är det dags för Sigrid att börja på dagis igen efter ett långt sommarlov. Tycker vi har haft en fin sommar, med mycket bad, en tripp till Stockholm, besökt Furuvik, massa lek. Magnus började jobba den här veckan så nu är det jag och barnen. Tror det blir bra med dagis nu, Sigrid är i den åldern att mamma inte riktigt räcker till, utan det är kompisar som krävs. Sen är det tre veckor kvar med mamma- och Ollemys, sen börjar allvaret för mig med. Trots att jag tidigare har längtat kommer jag nu ha världens längsta söndagsångest. Men det blir nog bra.

Olle 1 år!

För precis ett år sedan var vi på väg att åka in på förlossningen. Tidigare på dagen hade vi varit till doktorn med Sigrid och fått konstaterat halsfluss. Sen åkte vi hem och sa att bäbisen får minsann stanna inne några dagar nu så hon hinner piggna på sig. Nån timme senare satte värkarna igång så smått, för att sedan gå med en rasande fart. Runt 21.40 var vi framme, 22.53 föddes våran solstråle Olle. Idag fyller han alltså 1 år, väger ca 10,5 kg och är nästan 80 cm lång och jag funderar vart det här året tagit vägen. Olles första födelsedag har vi firat med BVC-besök, sprutor, tårta, ballonger och paket. En nöjd kille somnade snabbt ikväll, numer i behov av ett garage till alla sina traktorer :-)

Nu har vi semester hela familjen och jag har ca 1,5 månad kvar att njuta av "ledigheten" innan allvaret börjar igen. Fr o m den 1 september kommer jag jobba heltid och barnen får köra med sin pappa i några månader istället :-)

Bröllopsdag

Idag är det fyra år sen jag blev fru Eliasson, på vackra Norrbo Hembygdsgård. Och tio år sen jag tog studenten. Sinnessjukt! Tiden går fort när man har roligt :-)

Och maken levererade även i år ❤

                          ❤❤❤

Köksplaner

Så, nu har jag gjort ritningen för vårt kök, som vi pratat om att göra om sen vi flyttade hit. Så nu fattas bara säg 80 000 - 100 000 kr, och nånstans att bo under tiden, det kan väl inte vara så svårt? ;-)

Sigrid-dag

Idag har vi än så länge haft en riktig Sigrid-dag (ja, Olle har så klart fått hänga på han också eftersom pappan jobbar). Vi började med ett frisörbesök hos Maria Winberg, en syssla som Sigrid älskar. Nu ser hon igen, och som grädde på moset har hon rosa lockar, fatta lyckan för en 4-årig prinsesstokig tjej :) Sen åkte vi på Donken för lunch, och lyxade till det med McFlurry till efterrätt. Dagen gjord! Krävs inte så mycket alla gånger :)

Nu ska mamman lyxa till det med en kopp kaffe medan minstingen sover.

Duktiga barn

Vår stora lilla, lite försiktiga, tjej, har lärt sig cykla utan stödhjul! I början av helgen gjorde vi några vingliga försök där vi kunde släppa korta stunder. På lördag kväll susade hon fram efter gatan, om än lite vingligt, men helt själv. Två kvällar i rad har vi nu tagit en cykeltur hela familjen, och hon cyklar på som hon aldrig gjort annat. Älskade vännen, vad du växer upp fort.

Just det, hela familjen har varit på cykeltur, för nu är maken 10 minuter bort och jobbar. Helt underbart! Så nu har vi även tagit tag i Olle-nattningen. M har nattat två kvällar i rad, nån minuts skrik, sen har han lagt sig ner och somnat i sin säng, utan att vakna nåt under kvällen. Skitunge :)

Energilös

Tycker inte det var så länge sen jag var lite brydd över att Sigrid ville lägga dig så tidigt om kvällarna. Numer undrar jag vart kvällarna tagit vägen. Inte för att hon är vaken så extremt länge, utan mer för att energin är som bortblåst när båda barnen väl somnat på kvällen. Så när kl passerat 20.00 och man kommer ner till soffan, är man glad om man tar sig upp för att lägga sig en stund senare.

En kväll till, sen är vi två som delar på kvällsracet igen. Eureka!

Utelek

Alltså, jag blir förundrad över Sigrid. När vi är inne kan hon (oftast) leka själv i timtal. Hon donar på med sina smågrejer, rollekar mm. Och så kommer vi ut och ungen blir helt handfallen, kan inte göra nånting själv. Det är inte så att vi skickar ut henne ensam, utan vi går ut tillsammans och en annan har förhoppningen om att kunna dona lite med rabatter och sånt medan hon leker. Men det är tydligen helt omöjligt. Då har hon ändå gungställning, studsmatta, lekstuga, koja, cykel mm. Hon har varit så här sen hon var liten, men jag trodde liksom det skulle bli bättre när hon blev äldre. Jag leker gärna med henne, det är inte det, men varenda sekund?! Undrar om det är nån tjejgrej, för tittar jag på grabbarna i samma ålder efter gatan så verkar dom kunna leka ute i det oändliga. Eller är det bara så att hon är osjälvständig?

Sweet dreams

Alltså, dessa nattningar tar kol på mig snart. Inget av våra barn är egentligen svårnattade. "Problemet" är att ingen av dom kan somna själv. Jag tänkte så stort att barn nr 2 skulle minsann få lära sig att somna själv tidigt. Nu är han snart 10 månader och än har det inte hänt nån gång. Knappt att han somnat i sin säng ens. Oftast somnar han i famnen, alternativt i vår säng, för att sedan läggas i sin säng. När Sigrid var i samma ålder somnade hon i alla fall i sin säng, om man satt bredvid. Men jag skyller på samma som alltid, orkar inte ta fighten just nu, även om det så klart skulle underlätta enormt i det långa loppet. Om vi har tur somnar Olle medans vi tittar på Bolibompa och kvällsmyser, och då kan man kanske lägga honom i sin säng för att sen hjälpa Sigrid med tandborstning, läsa saga osv. Men det är inte alltid det händer, och då blir det liksom highlife.

Men, nu börjar jag i alla fall se ljuset i tunneln. Imorrn kväll kommer M hem och tar helg. Sen återstår bara en vecka till med bortajobb, sen är det hemmaplan som gäller. Jag känner att jag inte är nån bra mamma när vi har det så här. Tålamodet är absolut inte vad det borde, och inte blir det bättre av att aldrig få nån egentid. Samtidigt gnager det dåliga samvetet gentemot Sigrid konstant. 

Vad gnälligt det blev känner jag. Men så är det ibland.

Nu kan det regna (fast helst inte)

Det blir liksom tydligt att man lever ett annat liv nu för tiden. Är just nu löjligt glad över att jag hittat ett par superfina gummistövlar som är på väg hem till mig. Glädjen kommer delvis över det braiga priset, som jag lyckades få ner ytterligare med hjälp av en rabattkod. Här finns dom! Visst är dom fina?!

Bild: cdon.com

Kloning

Ibland önskar jag att jag hade förmågan att klona mig. Vissa dagar lite mer än andra.
Älskade Sigrid som är så nöjd när hon får ha mig alldeles för sig själv en liten stund. Att natta två barn samtidigt gick hyfsat när Ollen var lite mindre. Nu är han överallt, samtidigt. Och jag förstår att Sigrid blir sinnig när vi försöker ha en mysig nattningsstund. Som inte blir så mysig alla ggr när vi knökar ner oss alla tre i hennes säng. Ikväll åkte Olle på en smocka, vilket så klart inte är ok (även om jag förstår var det kommer ifrån). Bad Sigrid säga förlåt och fick då svaret att Olle ändå inte förstår. Men efter en liten stund när hon tror att jag inte ser, ser jag ändå hur hon pussar honom på tinningen och viskar förlåt. Älskade unge. Om du bara visste hur mycket jag älskar dig.

När hon inte gör mig gråhårig får hon mig alltid att skratta.
I helgen hade hon en konversation med sin pappa:

- Vad du är fin Sigrid.
- Och du är ful pappa.
(jag) - Men så säger man väl inte, alla är ju fina på sitt sätt.
- Och nu tyckte jag att du var ful på det sättet.

Olle har hunnit passera nio månader och varit sjuk på riktigt för första gången. När vi var inne på fjärde dagen med hög feber kändes det som att det var dags att ta sig en titt på honom. Öroninflammation blev domen och penicillin skrevs ut. Klart han ska följa i syrrans fotspår. Två doser hann intas, morgonen efter (en natt med en hel del skrik) vaknar han upp som en prickig kort. Nytt besök hos doktorn som liksom oss konstaterar att han reagerat på penicillinet men inte får nåt nytt eftersom det enligt henne inte alls såg få farligt ut i öronen. Jahapp. Idag tycker jag dock att våran glada lillprins börjar glimta fram igen. Håller tummarna allt vad jag kan för en hyfsad natt nu för allas skull, det börjar kännas i kroppen att vi haft x antal katastrofnätter i rad nu.

Plötsligt händer det!

Det var ingen tillfällighet. Sen en vecka tillbaka äter Olle välling på kvällen och ammar (mestadels) på natten, oftast en par gånger. Kan bli nån sväng på dan ibland också men oftast inte. Är väl egentligen kanske dags att försöka få bort nattätandet också, men i dagsläget känner jag att det skulle ta mer energi än det ger så det får vara lite till.

Och Sigrid, stumpan har plötsligt gått och blivit mammig. Pappas tjej alla dagar i veckan vill att mamma ska natta, trots att pappa bara är hemma över helgen. Skulle vilja hitta på nåt mysigt med henne, bara hon och jag, känns som att vi behöver det båda två. Först tänkte jag bio bland annat, men det verkar som att det är flera månader tills det går nåt lämpligt. Förslag?

Annars är det april. Igår rensade jag en rabatt, Sigrid och M cyklade och vi åt grillat till middag. Idag snöar det.

Plötsligt händer det?

Utan några större förhoppningar erbjöd jag Olle välling ikväll igen. Som jag skrev tidigare så fattar han ju inte riktigt grejen, hur man suger på en flaska, utan han har mer tuggat liksom. Tidigare har han dock blivit förbannad när jag försökt med flaskan, idag tog han den glatt gång på gång, och tuggade. Så plötsligt händer det, ungen dricker! Kanske inte sådär jättemycket, men uppenbarligen kan han iaf. Kändes lite som ett hallelulja-moment. Även om vi dragit ner drastiskt på amningen så vore det skönt att veta att jag har möjligheten att lämna hemmet en kväll, utan att kaos utbryter.
Så imorrn ska vi på´t igen.

Annars då, påsk i helgen. Betyder inte särskilt mycket, förutom att gubben är hemma några fler dagar än vanligt, och det gillar vi! En grej som jag inte riktigt förstår är det här påskkärrings-racet. 3-4-åringar utklädda, gulligt! 8-10-åring taskigt utklädda till påskkärringar, som krafsat ner nåt ägg eller liknande på ett litet papper som nån dålig ursäkt att tigga godis av människor de inte känner. Nää, jag fattar liksom inte grejen.

Men glad påsk da!

Längtan.

Just nu känns det som att jag skulle ge vad som helst för att vakna på morgonen (och inget före 06.00 räknas som morgon) och känna mig utvilad. Jag är trött trött trött. Och jag är trött på att vara trött. Trött på att känna det som att hjärnan är fylld med äppelmos. Snälla barn, på nätterna sover man. Och gör man inte det sover man på morgonen.

Om några år blir det pay back-time. Det kan jag lova.

Olle 8 månader

Igår blev Olle hela 8 månader. Han är nog förmodligen den gladaste bäbisen jag träffat. Inga sorger där inte. När Sigrid var lika gammal åt hon mat för glatta livet och om jag inte minns fel slutade hon självmant amma ungefär nu. Men Olle är ju grabb, och liksom lite mer tuttfixerad skulle man kunna säga. Gröt går ner, macka är toppen och lite annan mat ibland, men liksom inte tillräckligt som det känns. Dricker vatten ur pipmugg gör han inte, vanligt glas ska det vara. Och att inta något via flaska - big no no. Det är som att han inte fattar hur man ska göra liksom. Förr tyckte jag att det gjorde väl inte så mycket, jag ammar ju och det funkar problemfritt.

Nu har vi kommit till den punkten att jag skulle liksom vilja bli min egen igen. Skulle vilja känna mig säker på att han äter sig mätt på maten. Och sen ser det ju himla bekvämt ut att kunna ge en flarra på kvällen, och så gonatt. Slippa det här kladdet med gröt med en unge som egentligen är alldeles för trött för den aktiviteten.

Men hur gör man? Han äter ff några ggr under natten, delvis förmodligen för att han inte får i sig tillräckligt under dagarna för att hålla sig mätt, men även för att mamman är alldeles för bekväm, jag vet ju liksom att han somnar om, om han får amma. Men med en pappa som är borta mån-tors och med ett till barn som ska ha uppmärksamhet och engagemang dagtid, orkar jag verkligen inte ta fighten.

Så hur gör man egentligen?

Annars då? Vid 8 månader kryper/ålar Olle snabbare än blixten ibland som det känns :) Han reser sig mot möbler och kan även förflytta sig lite i sidled. Storasyster är största idolen och det som gör honom allra gladast. Och han älskar att bada. Ibland när vi är på övervåningen piper han iväg, då hittar man honom inne i badrummet ståendes vid badkaret och liksom suktar. Pappa är också en jätterolig filur. Var lite fundersam hur det skulle funka, om han skulle vara avvaktande när M kommer hem, men icke.

Själv längtar jag efter vuxenkontakt! Blev löjligt glad över när dom ringde från jobbet idag och frågade om jag kunde vara med på ett möte på tisdag. Tyvärr har jag ju ingen som kan ha Olle så han får väl hänga med antar jag. Går nog dä å.

Hade en gång en blogg, som jag inte lyckas hitta igen. Tror dock det var en sådär drygt 4 år sen jag skrev i den så det kanske inte är så konstigt. Vet inte riktigt om det blir nåt av det här heller, men jag gör ett försök. Med en man som jobbar 30 mil bort på veckorna samtidigt som jag är hemma med barnen känner man sig lätt lite mosig i hjärnan. Man saknar liksom någon att ventilera saker med, även sånt där oviktigt tjafs. Så då kom jag på att jag kanske kan skriva av mig lite ibland.

Jag har alltså två underbara skitungar. Sigrid som blev 4 i november och har utvecklats till en liten minitonåring med ett sjujäkla humör. Sigrid som 15 ggr om dagen kan driva mig till vansinne, men som jag nästan inte kan slita mig från på kvällen när hon somnat.
Och så har vi Olle. Fina lilla Olle, som snart är 8 månader. Mammas lilla pojke, som är nyfiken på allt och alla. Bara mamma är alldeles i närheten.

Kan tänkas att det mest kommer att handla om dom här ungarna. Det mesta kretsar liksom runt dom, precis som det ska vara. Men ibland längtar jag, som dom allra flesta antar jag, efter att vara bara jag, Catrine, och inte bara mamma.