Kloning

Ibland önskar jag att jag hade förmågan att klona mig. Vissa dagar lite mer än andra.
Älskade Sigrid som är så nöjd när hon får ha mig alldeles för sig själv en liten stund. Att natta två barn samtidigt gick hyfsat när Ollen var lite mindre. Nu är han överallt, samtidigt. Och jag förstår att Sigrid blir sinnig när vi försöker ha en mysig nattningsstund. Som inte blir så mysig alla ggr när vi knökar ner oss alla tre i hennes säng. Ikväll åkte Olle på en smocka, vilket så klart inte är ok (även om jag förstår var det kommer ifrån). Bad Sigrid säga förlåt och fick då svaret att Olle ändå inte förstår. Men efter en liten stund när hon tror att jag inte ser, ser jag ändå hur hon pussar honom på tinningen och viskar förlåt. Älskade unge. Om du bara visste hur mycket jag älskar dig.

När hon inte gör mig gråhårig får hon mig alltid att skratta.
I helgen hade hon en konversation med sin pappa:

- Vad du är fin Sigrid.
- Och du är ful pappa.
(jag) - Men så säger man väl inte, alla är ju fina på sitt sätt.
- Och nu tyckte jag att du var ful på det sättet.

Olle har hunnit passera nio månader och varit sjuk på riktigt för första gången. När vi var inne på fjärde dagen med hög feber kändes det som att det var dags att ta sig en titt på honom. Öroninflammation blev domen och penicillin skrevs ut. Klart han ska följa i syrrans fotspår. Två doser hann intas, morgonen efter (en natt med en hel del skrik) vaknar han upp som en prickig kort. Nytt besök hos doktorn som liksom oss konstaterar att han reagerat på penicillinet men inte får nåt nytt eftersom det enligt henne inte alls såg få farligt ut i öronen. Jahapp. Idag tycker jag dock att våran glada lillprins börjar glimta fram igen. Håller tummarna allt vad jag kan för en hyfsad natt nu för allas skull, det börjar kännas i kroppen att vi haft x antal katastrofnätter i rad nu.